- Heidi

På fredag reser jag och Shane till Kanada! Är väldigt längtansfull nu! Jag gick upp tidigt idag för att gå handla lite saker inför Kanada, innan jag startade igång 3 maskiner i tvättstugan. Så nu har vi under kvällen packat i kläder i resväskorna.

Imorrn ska jag ska till stan och lämna tillbaks ett par byxor, vi ska packa det sista, städa rent i lägenheten och fika med Janne och Linda!

Det kommer bli väldigt spännande och kul att åka dit nu! Bara Steve & Shanes föräldrar vet om att vi kommer =) Jag ska ta så många bilder som möjligt att uppdatera bloggen med! Problemet är bara kameran; om vi hittar en batteriladdare i Kanada nånstans =)

CIAooooo

Ofta är livet alltbra orättvist. Jag undrar varför jag och min familj verkar drabbas av det värsta man kan tänka sig.

Och jag läste precis nyheter på nätet. Det uppmuntrade mig inte direkt heller. Det har hänt ovanligt mycket hemska saker känns det som. Jag läste om svininfluensan och jag är livrädd. Jag vill inte dö av nån himla svininfluensa! "Heidi, 19, offer för svininfluensan" Neeej! Hemsk tanke.

Sen läste jag om en okänd man som försökt mörda en 8 årig flicka som gått vilse. Efter det läste jag om en 13 årig flicka som blev bjuden på så mycket alkohol att när hon förts medvetslös till sjukhuset. Hon hade 3,2 promille i blodet! Nästa: En man som råkat backa på sin 9 månaders gamla bebis. Hur kommer man över det? "Misshandlade sin fru på BB", "Sexåriga flickan hittad drunknad", ”Havsisen smälter fortare än alla trott”.........

Gaaah jag orkar inte. Brukar det ibland hända ovanligt mycket hemska saker och ibland färre? Eller närmar vi oss domedagen? Isåfall är det bra att jag dokumenterar det här! Jag är en av dem första utsåg domedagen.

Jaja nu rabblar jag bara... don't mind me. Jag blev bara lite väl fundersam.....

Kom hem ett tag sen från Nathalie. Var egentligen på cykeltur för att träna hjärtat (så att säga), men hamnade hos Nathalie, som sagt, där hon var i full fart med sin crosstrainer, så vi tränade tillsammans hos henne. Hade nästan glömt hur skönt det är att träna! Nu ska jag verkligen hålla igång inför Kanada, känner att jag behöver komma iform igen...

Men nu ska jag och min älskling gå och lägga oss iaf. Vi har knappt träffats på länge känns det som (visst, sen i söndas) för att han hjälpt min brorsa direkt efter jobbet, men det är väl också för att jag ska till Finland imorrn. Det är bra att få sakna varandra. Sista juli får vi resa tillsammans! Ser verkligen fram emot det. Gonatt!

Idag har verkligen varit en skön dag! Shane kom hem tidigt (likt alla fredagar) och jag hade redan kört igång första tvättmaskinerna i tvättstugan. Medan vi väntade på dem rensade vi igenom hela vår garderob, så nu är det jättefint där! Finns det något skönare än sova i nytvättade lakan?

Nu har vi grillat & groggat hela kvällen här utanför med Victor, han är riktigt duktig på att grilla! Ett plus är förstås när man någon gör det åt en :-D Shane hann även köpa Guitar hero World Tour, han har fått för sig att det är mycket bättre än Rock Band som vi har nu. Tyvärr funkar inte spelet på vår gamla teve (spelar inte PAL 60), men instrumenten från Guitar hero funkar tydligen med Rock band spelet, så rätt nöjda ändå sitter killarna bakom mig och spelar Say it aint so med Weezer.

Vi har planerat att åka till Victors landställe i Strängnäs om några veckor! Hur kul som helst! Skriver mer om det när det blir aktuellt =)

... (och en dag) har det gått sedan Shane och jag flyttade in i vår lägenhet. Det slog mig bara några dagar sedan, att ett år redan gått! Det känns nästan som en milstolpe. När många reflekterar ett år bak på nyårsafton så tycker jag det passar för oss att göra det på sommarn med tanke på allt som hänt det här året.

Först och främst vill jag säga att jag är stolt över mig själv. Från att ha varit en vanlig (säkert jobbig sådan också) tonåring som liksom går i sin egna värld, till att ha helkoll på saker som rör mig, mina saker, mina rättigheter & skyldigheter och min ekonomi. Jag vill alltså påstå att jag växt upp en hel del under det här året.

Shane och jag har kommit varann mycket närmare under det här året. Att bo med en flickvän/pojkvän kräver mycket respekt och tålamod. Det tar sin tid innan båda får in rutiner som passar med varandra. T.ex. jag är en riktig "missplacerare". Dvs jag lägger inte tillbaks saker där jag tagit dem från. Och det har ju Shane fått stå ut med och visst startar sånt tjafs, men det är det jag menar; att det tar tid innan båda kan mötas i mitten, vad det än gäller, när det kommer till att bo med någon ny.

Jag är så BRUN! Och det känns så FRÄSHT!

Det här inlägget är iallafall tillägnat pappa. Här är tatueringen jag tänker efterlikna =)