- Heidi

Min prinsessa, du min jag din

Igår åkte Shane på kryssning med killarna. Det var då det verkligen slog mig hur ensam jag är, och det skrämde mig. Den enda som riktigt känner mig är Shane. Plötsligt kände jag mig sådär beroende av honom, sådär som jag inte vill känna. Jag var ju så glad att han fick komma iväg och ha kul utan mig, utan att veta hur ensam jag skulle känna mig. Till följd av det fick jag en alldeles plötslig mamma-saknad och det sved som bara den. Jag brukade alltid säga att mamma och Shane hade delad plats i mitt hjärta. Gissa saknaden när det känns som halva ens allt har tagits ifrån dig så orättvist. Jag är så rädd för att mista Shane också.

Jag saknar mamma, det gör så ont att det strålar ut i bröstet. Inte nog med att hon är borta, men det känns som hela min familj försvann med henne. Den man kände sig trygg hos. Den som tog hand och brydde sig om en. Plötsligt har jag tvingats växa upp och oroa mig för saker jag aldrig förstått mig på tidigare, "vuxensaker". Jag vill bara vakna upp ur den här röran: jag vill inget hellre än ringa mamma och berätta vad ledsen jag är...

Förutom som en skyddsängel bakom ryggen
ska hon en vacker dag få följa med mig i form av en tatuering
♥

Haj hjärtat!! skrev ett litet mes på msn, vill inte skriva ut allt här. Förstår att du inte har det lätt och vi måste börja träffas lite oftare. Jag ska försöka komma förbi någon dag så vi kan prata lite gumman.Älskar dig pusssssssssssssssssss

Hej lilla gumman, förstår att du inte alltid har det så lätt, och att känslorna kan vara svåra.

Hör gärna av dig.

//cathrin